I dag har min gamla låt ”Hem till Söder” streamats 1 800 000 gånger på Spotify.
Två miljoner närmar sig. Kanhända sker det under 2022, året för min 70-årsdag. Vilken fantastisk present det skulle vara. Följ mig gärna på Spotify, ditt stöd och uppmuntran betyder mycket.
https://open.spotify.com/artist/2Us6ilZF9474y3KT0ScEPJ?si=Aj8gkcITT5iyLCUXXtg8Tw
Om det inte åskar och regnar firar jag med Söders största räkmacka och ett glas bubbel vid Kvarnens uteservering på Medis från 15.00 måndag 20 juli.
Sedan utbrottet av Corona är jag hänvisad till att sitta hemma och skriva och spela in nytt material. Har även börjat göra små videos till låtarna. Den senaste ”Jag stannar inne i dag” handlar om social distans och isoleringen som många av oss drabbats av.
Hemma hos … den tredje heminspelningen av nyskrivna, egna sånger. Är så trött på alla hurtiga, putslustiga sånger om krisen vi befinner oss i. Det tar på psyket att stanna inne i karantän i virustider som Folkhälsomyndigheten rekommenderar om man är lite äldre. Men om sanningen ska fram blir det en promenad då och då med minst två meters avstånd till de jag möter.
4 mars i Hökarängen sjöng jag senast mina sånger och mötte en publik. I någon slags comeback hade jag sedan september 2019 genom Open Mic lirat på krogen Vigårda i korsningen Kungsgatan/Vasagatan, Broder Tuck vid Skanstull, Hökis visrum i Hökarängen, Kaskad i Blackeberg, Tap Room på Kungsholmen, Devoto Bar vid Sankt Eriksplan, Engelen i Gamla stan och Southside vid Zinkensdamm.
Nu i coronatider när allt har stannat av, ser jag tillbaka på hur snabbt jag vande mig vid att åter möta en publik, få uppskattning och träffa och lära känna andra artister och musiker. Och hur mycket jag saknar det. Så sent som i mitten av mars planerade jag att spela i Vaxholm och Uppsala. Så blev det inte och nu är livet satt på vänt.
Återstår att fortsätta skriva sånger vid köksbordet och längta efter nästa gig. Men filmerna finns kvar. Här från Tap Room 10 november där jag sjöng ”Jag kände din syster” och ”Hem till Söder”. Sköt om dig!
Glad påsk! Jag firar med 1 750 000 streamningar på Spotify av ”Hem till Söder”. Senare i vår kommer en digital singel med titeln ”Jag kommer att veta”. En långsamt, gungande countryballad och första testraketen inför släpp av fler låtar. Jobbar med några av mina äldsta vänner och musikerkompisar igen och ser fram mot att med deras hjälp ge vingar åt min musik.
Helgen 22-23 februari strålade solen från en blå himmel och det låg vår i luften i hela södra Sverige. Många passade på att njuta av en långpromenad och en stund i solen. Inte jag. Jag tog min promenad på fredagen och fastnade för en formulering som dök upp i huvudet. ”Jag kommer att veta …” lyste som neonskrift. Dagen efter såg jag en väldigt romantisk och kärleksfull bild på Facebook som en av mina vänner tagit på sig och sin fru. En annan vän firade sin födelsedag med sin fru på restaurang samma kväll.
Då kom orden och melodin för mig som genom en vindpust, det var bara att fånga tanken och skriva ner orden. Och så här blev den när jag spelat in i Logic och lagt på några sångstämmor.
Onsdag 19 februari tog jag min nylonsträngade Martin-gitarr, köpt i Nashville 2014, och åkte till Hökarängen. På Hökis visrum spelade jag i tur och ordning ”Det är svårt att vara liten”, ”Den rätta sidan”, ”Den nya mannen”, ”Utanför mitt fönster” och ”Jag kände din syster”. De tre första från början av 1980-talet. Den näst sista från början av 1970 och den sista från 2016. Louise Elfvengren filmade hela spektaklet, tack för det!
Måndag 10 februari var jag en av många som stod framför mikrofonerna i Söderpuben Broder Tucks lokaler på Götgatan. Max och Anne arrangerade Open Mic Stockholm och uppslutningen av artister och musiker var stor. Jag spelade mina låtar ”Billy, Lufsen, Matte och jag”, om uppväxtåren i Vällingby och grabbgänget, ”Han kommer lämna dig” om vad överdriven moderskärlek kan ställa till med och avslutningsvis på publikens begäran ”Hem till Söder”. Det var en riktigt fin kväll med mycket bra musik, bland vänner och en del nya bekantskaper.
Mörka kvällar från november till januari har jag skrivit en del nytt och bearbetat en del gammalt. Här är fem låtar, ett par om skilsmässan (ja, jag vet att den borde vara färdigbehandlad snart, men det kommer fortfarande uppslag), en om tillkomsten av mitt namn och en om pojken som fortfarande har en viktig plats i mig. Slutligen en låt om hur det kan kännas efter ett 50 år långt äktenskap.
Den 2 december åkte jag ut med tunnelbanan till Blackeberg och spelade ett par av mina sånger i foajén till klassiska biografen Kaskad.
Nathan Glasser Skog är entusiasten som arrangerar Öppen scen där då och då. Och som jag växte upp i Vällingby kändes det bra att återknyta till gamla jaktmarker och lära känna en del nya ansikten. Spelade ”California sun” och ”Vänner för livet”. Nu finns den senare på Youtube. Stort tack till Nathan som filmade och publiken som lyssnade.
Måndagen 9 december spelade jag på puben Broder Tuck. Det blev två pass, det första bestående av egna låtarna ”En musikers dilemma”, ”California sun” och ”Spökstad”.
Efter en paus fortsatte jag med ”Om den levande dialogen” och avslutade med ”Hem till Söder”. När jag introducerade den senare ropade en kvinna i baren spontant ”Det är ju han!” och ”Jag älskar dig!”. Hon uppskattade tydligen låten och kom ihåg den från Café Bärs på Kanal 5.
Efteråt kom en kille fram och presenterade sig som rappare från Skånegatan. Han ville gärna spela in en rap-version av ”Hem till Söder” och var mycket imponerad av att möta kompositören av låten. Yo!
Tack till Anne Johansson och Max Tomsby som arrangerade Open Mic – öppen scen Stockholm.
