Text & musik: Janne Svensson. Alla rättigheter reserverade. C + P Lingostal 2021

Vi var där

Vi såg natten gå över i morgonljus
såg det glittra i fönster från alla hus
en ny dag tog vid, ren som ett oskrivet blad
Det var en morgon i juli, allt var stilla och tyst
Du kramade min hand, och ville bli kysst 
När vi gick hem till Söder, genom hela vår stad

Vi såg solen gå upp över Västerbron
tog en genväg över spåren vid Södra station
Vi var unga då, och livet kändes som en evighet
Vi såg girighet ta död på heder och moral
det präglade våra åttio- och nittiotal
då vinst gick före, klass och solidaritet

Det var en annan tid, en annan plats  
Vi delade en etta, vårt eget palats
Och vi var där, vi var där, vi var där!
Med allt vi behövde, kärlek och tro
på att det vi sått, skulle börja gro
Vi var där, vi var där, vi var där!

Med nya tider kom den stora förändringen
gamla vänner gick inte att känna igen
världen stod i lågor och vi, gled från varann
alla framtidsdrömmar, som vi delat förr
blev till aska när du stängde din dörr
livet var sig aldrig likt, sen du försvann

Vi såg åren passera på varsin kant
som en vithårig gubbe och en rynkig tant
som försonats, förlåtit och, mött varandra igen 
Över Västerbron, går solen då som nu 
Glömmer aldrig när vi gick där, jag och du
I minnet ser jag oss, fast det var så längesen

13 år kvar till 80

Tretton år kvar till åttio
åtta till sjuttiofem
vart tog alla åren vägen
snart är det dags att hälsa hem
Tretton år kvar till åttio
med allt som ska hinnas med
har mycket kvar att göra
innan det är försent

Tretton år kvar till åttio
orken finns ännu kvar
det är lite sämre med lusten
men i huvudet är tanken klar
Med tretton år kvar till åttio
försöker hänga med
vill inte bli en sur gubbe
som vet bäst om allt som sker

Lev nu, lätt för dig att säga
Men jag vet att du menar väl
Lev nu, har gjort det hela livet
och gud hjälpe min arma själ

Tretton år kvar till åttio
åtta till sjuttiofem
finalen börjar närma sig
snart är det dags att resa hem

Tretton år kvar till åttio
nytt liv som pensionär 
utan krav på att prestera
eller satsa på en ny karriär
Med tretton år kvar till åttio
finns ingen garanti
då är varje dag en gåva
att finna en mening i

Det var så här det blev

Det var så här det blev
jag lever ensam nu
i skuggan av ett förhållande
som kraschade mitt itu
Men jag överlevde
Och har det bättre än förr
i en liten hyreslägenhet
med säkerhetsdörr

Det var så här det blev
jag ångrar ingenting
har gått vidare och sålt iväg
en begagnad vigselring
Mot en ny horisont
Och nyupptäckta mål
från ett dött äktenskap
till ett friskare vattenhål

Jag har två starka ben
och ett hjärta som bultar och slår
Innan jag faller ner på knä
ska det ännu gå många år

Det var så här det blev
Det var det bästa som kunde ske
Det var så här, det var så här det blev

Det var så här det blev
efter en evig tid
när röken lagt sig gick jag rak
ur vår sista strid
hon tog det jag hade
lämnade smulor kvar
nu står resten av livet framför mig
och jag vet vad jag har

En gång till

En gång till, sluta inte nu, gör det en gång till
En gång till, ingen kan som du, gör det en gång till
En gång till, ge mig allt du har, gör det en gång till
En gång till, du stannar väl kvar och gör det en gång till

Det händer bara en, en gång i livet
det kan du tro om du vill
Men jag nöjer mig inte med gamla minnen
Måste göra om det, en gång till

En gång till, så länge du kan, gör det en gång till
En gång till, ta chansen som försvann, gör det en gång till
En gång till, vad var det du sa, säg det en gång till
En gång till, du vet vad jag vill ha, gör det en gång till

Minnen kan vara bra att ta till ibland 
när det känns som om tiden står still
Allt vi gjorde och sa, då mådde vi bra
Vi måste göra om det, en gång till

En gång är ingen gång, ge mig en snabbrepris
Verkligheten är så trång, elak och orättvis
En gång är ingen gång, kalla mig vad du vill
Men jag minns hur det var en gång och jag vill göra om det
En gång till

Vad blev det av oss?

Det kunde ha blivit något av mig
om jag inte varit så lat
och hellre än att söka äventyr
nöjt mig med en trygg karriär
men när orden en gång skrivs ner
som sammanfattar mitt liv
låt det stå att ingen har älskat mer
än han som vilar här

Det kunde ha blivit något av dig
om du inte lyssnat på allt prat
och istället för att lita på andra
stått för dina egna val
och tagit konsekvenserna
av att du gick din egen väg
och nådde allt du drömt om
utan samvetskval

Det tjänar inget till att ångra
tider som flytt förbi
låt åren som återstår fyllas
med något du ser en mening i

Vad blev det av oss?
Vad blev det av våra drömmar?
Vad blev det av allt, vi skulle göra en dag?
Vad blev det av oss?
Vad hände mellan raderna?
då vi formades till de vi blev, du och jag

Det kunde ha blivit något av oss
med ett oväntat resultat
om vi fångat stunden i flykten
men lyckan fanns alltid någon annanstans
nu när sanden i timglaset sinat
och vi står vid vägens slut
skulle jag leva mina dagar på samma sätt
om jag gavs en andra chans

Jag kände din syster

Jag kände din syster
hon var min bästa vän
och har en plats i mitt hjärta
fast det var längesen
som jag såg hennes leende
och hörde hennes röst
det är minnen jag bär med mig
på livets höst

Jag kände din syster
hon var en annan då
än ungen som du lekte med
och retade när ni var små
det var långt innan vi träffades
det dröjde många år
innan jag höll henne i famn
men det känns som i går

Jag kände din syster
hon gav mig en dotter och en son
när jag tänker tillbaka
rinner en tår i ögonvrån

Ge henne en hälsning, från en gammal vän
Säg att jag förlät oss, båda för längesen                    
Ge henne en hälsning, om vi aldrig ses igen
Det skymmer på och närmar sig kvällningen
Det skymmer på och närmar sig kvällningen

Jag kände din syster
hon fann sin sanning till slut 
från tomma löften och besvikelser
sökte hon vägen ut
och fast vår tid var utmätt
och till sist blev ohållbar
minns jag våra första år som de finaste jag har

Den du var då

Du finns kvar i mitt minne
fast det var längesen vi sågs
trots att åren har försvunnit
kan jag ännu se dig stå
med ett leende på läpparna
och en glimt i ögats vrå
du finns för alltid kvar i mitt minne
som den du var då

Du kan ännu få mig att skratta
när jag tänker på saker du gjort
hur leken blandades med allvar
i allt smått och allt stort 
men livet blev sig aldrig likt
när du i förtid måste gå
du finns för alltid kvar i mitt minne
som den du var då

Du tog emot mig när jag tappade balansen
Gav mig styrkan att sätta nya mål
Nu vilar du, vid en sten
Där tallar sträcker sig högt

Jag bär ditt minne med mig 
glömmer aldrig vem du var
och ska vårda ditt minne
alla mina dagar
Jag bär ditt minne med mig
för att det ska bestå
Du finns kvar i mina tankar
som den du var då

Vi följdes åt genom livet 
och jag tog till mig dina ord
om jag någon gång behövde tröst
fanns alltid en plats vid ditt bord
men att sjukdomen tärde på dig
lät du mig aldrig förstå
du finns för alltid kvar i mitt minne
som den du var då

Vad gör du med din längtan?

Vad gör du med din längtan?
Vad gör du med din ömhet
när tankarna snurrar vilt
som i en rusande karusell
Vart går du med din saknad?
Var gömmer du din smärta
när såren i hjärtat
känns djupare varje kväll

Vad gör du med din längtan?
Vad gör du med din längtan?
Vad gör du med din längtan?
Vad gör du med din längtan?

Vad gör du med din längtan?
Vad gör du med alla minnen
när allt som hörs är ekot
av det du gjort förut
Vart går du med din ensamhet?
Hur lindrar du din plåga
när livet känns som ett ljus
med slocknad låga

Nu finns allt att vinna, allt att ge
Om du räcker ut din hand
Nu står vägen öppen för nya mål
Och en chans att knyta nya band

Vad gör du med din längtan?
Vart för dig dina tankar?
när känslorna vuxit och blivit
starka som en våg
Vart går du med dina drömmar?
Var gömmer du din sorg
över dagar som vittrade
likt döda blommor i en korg

Från balkongen

Jag ser hela himlen från balkongen
ser nattens regnmoln blåsa bort
lyssnar uppmärksamt till sången
från fåglar av olika slag
Ser t-banan stanna vid perrongen
ser resenärer stiga av och gå på
och vandra längs asfaltgången
mitt i juli, en het sommardag

Jag hör ljud från tåg som passerar 
hör när vagnarna bromsar in
och när de vinande accelererar 
för att nå sin slutstation
Hör samtal från folk som flanerar 
nedanför min lilla balkong
där jag på sommaren planterar
ängsblommor och pelargon

Det är livet på balkongen
För oss som ingen liten stuga har
Så är livet på balkongen
där jag valt att stanna kvar

Jag stannar hemma i sommar, hemma i Blåsut
Njuter av det stilla lugnet och tar mig ofta ut
på långa promenader, innan sommaren är slut
Jag stannar hemma i sommar, stannar hemma i Blåsut

Jag får en föraning om höstens mörker
när regnet slår, mot mitt fönsterbleck
och blåsten sliter grenar från björken
trots att juli ännu inte är slut
Snart är det vinter med snö och is 
och en balkong lämnad öde och tom 
men till våren sitter jag till varje pris
bland sommardofter som förut

Det är livet på balkongen
För oss som ingen liten stuga har
Så är livet på balkongen
där jag tillbringar mina dagar

Efter 40 år som gifta

Efter fyrtio år som gifta, har de inget kvar att säga varann
på söndagspromenaden går han före, håller aldrig hennes hand
De har delat sorg och glädje, kan varandras rynkor efter alla år
som enat dem för livet, men av kärleken syns inga spår

Hon öppnar sitt hjärta, för väninnorna i telefon varje kväll
säga vad man vill om gubben, tänker hon, men han är ändå snäll
och efter alla år, vem skulle klara av att börja om igen
hon vet hur han tänker och trots allt, är han hennes bästa vän

Efter fyrtio år som gifta
Efter dagar som kom och gick
Livet for förbi, men hon minns ännu
några fina ögonblick

Efter fyrtio år som gifta
Vet man vad man har och inte har
Efter fyrtio år som gifta
Kan man lika gärna stanna kvar

Hon har vant sig vid hans snarkning, när de har gått till sängs  
trivs bäst i sitt eget rum och att de inte längre trängs
i sängen som var ny en gång, men nu förlorat sin fräschör 
hon vänder ett blad och har slutat bry sig om vad gubben gör

Han tar dagen som den kommer, njuter av sin tid som pensionär
i ett liv fritt från krav på att prestera, utan större begär 
han räknar kallt med att hon stannar, hans sista levnadsår
och har glömt, att man vid dagens slut, alltid skördar det man sår  

Efter fyrtio år som gifta
Är hon tacksam för åren de fick 
Och minns känslan av frihet
När han till sista vilan gick

Ballong över Blåsut

Sommarkväll, solen är ännu uppe
och speglas i fönster på andra sidan spåren
fåglarna har tystnat och haren med sina ungar
ligger i skydd bakom bladen i hasselsnåren

Sommarkväll, i skuggan på balkongen
vilar han ut efter dagens bråk och bekymmer
just där och då är allt som det borde vara
och han är tacksam för det vackra livet rymmer

Doften från nyklippt gräs                     
stiger från marken nedanför
Förutom ljud från tunnelbanan
finns inget som stör

Det flyger en ballong över Blåsut i kväll
han ser den glida ljudlöst förbi
under en ballong över Blåsut i kväll
hänger en korg med glada människor i
Det flyger en ballong över Blåsut

Sommarkväll, innan solen sjunkit ner
sår han ett frö i hjärtat som kan bli en sång 
om en man som blev överrumplad av ljudet 
från en stor, lågt flygande varmluftsballong

Sommarkväll, i mörkret står han kvar
ännu en stund innan himlen blivit svart
längtar efter att en gång sväva tyngdlös
och vet var drömmen kommer ta honom i natt

Vänner för livet

Vi måste ses snart
jag saknar dig gamle vän
Tiden går så fort
och nu var det längesen
som vi satt ner och växlade några ord
åt en bit, tog några glas vid samma bord
Vi måste ses snart
jag saknar dig, gamle vän

Vi måste sitta ner
och prata om vilka vi var
och hur vi kom att bli
de vi är i dag
det är suddigt för mig, men du kanske minns
hur vi förlorade varandra och var sanningen finns 
Vi måste sitta ner
och prata om allt, gamle vän

Möt mig på halva vägen
om du tror att vi ännu har
något som håller oss samman
och att vänskapen finns kvar

Vi var vänner för livet, men du fattas mig i dag
När jag blickar tillbaka, finns känslan ännu kvar
från då vi var vänner för livet, 
eller var det bara något vi sa
Vänner för livet, det var du och jag

Vi måste träffas igen        
jag tänker på dig ibland 
och allt vi upplevde
i vårt gemensamma barndomsland
kanske är det bara fåfäng nostalgi
som jag försöker hitta en mening i
men vi måste träffas igen                     
jag tänker på dig, gamle vän

Dagar vid havet

Vi stannade i skuggan under träden
solen värmde från en himmel blå
jag stod till midjan i glittrande vågor
du satt kvar med solglasögonen på
När botten gled undan mina fötter
låg jag tyngdlös i saltvattnets famn
flöt på rygg och försvann i drömmar
hörde inte när du ropade mitt namn

Ett par timmar på sköldpaddsstranden
bland täckta ägg, var allt vi fick
Längs trätrappor till den heta sanden
var vi så försiktiga när vi gick

Dagar vid havet
i vågor, med sol och sand
lever i minnet
och jag tänker ibland
på dagarna vid havet

En utflykt tog oss till en enslig ö
jag simmade in till en stenig kust
du stannade på båten när jag kastade mig i 
utan en tanke, full av äventyrslust
Luften stod stilla och cikadornas spel 
höll oss sällskap vid byns enda krog
där vi åt middag i en stilla havsbris
tog in allt som servitören föreslog 

Ett par veckor i det stilla paradiset
i en lund med oliver på varje gren
känns efter alla år, som något som hände
någon annan, för mycket längesen

Den sista kvällen bjöds vi på hummer
som fångats under natten som var
det svala vinet, maten och dofterna
är minnen som ännu lever kvar
Liksom yoghurt med nötter och honung
och långa bilturer åt norr, väst och öst
varma dagar och heta nätter
med nyfunnen kärlekströst

Pensionärens klagan

Om jag klarar januari, kommer februari gå som en dans
och klarar jag februari, bjuder mars på ännu en chans
att räkna dagarna som återstår, innan första april
med trettio dagar kvar, dröjer sommaren inte länge till

Om jag klarar vinterkylan, och inte åker på någon skit
som en virussmitta från öster som har letat sig hit
om jag undviker barn, tvättar händerna så ofta det går
ökar chansen att jag får vara med, om ännu en vår

Det sägs att är man lite äldre
ökar risken att stryka med
under årets första månader
kommer liemannen med besked

Om jag klarar januari, kommer februari gå som en dans
och klarar jag februari, bjuder mars på ännu en chans
att räkna dagarna som återstår, innan första april
med trettio dagar kvar, dröjer sommaren inte länge till

Om Corona inte tar mig, blir tristessen min baneman
sitter hemma och saknar alla vännerna som försvann
jag har inte varit utanför dörren nu på många dagar 
stannar i karantän, så länge viruset finns kvar

Skuggan av en chans

När de gått till sängs och sagt godnatt
när allt var stilla, tyst och lugnt
lyssnade han efter hennes andetag
tills hon somnat, tryggt och tungt
hon märkte inte när han gick
han var redan på väg någon annanstans
de visste båda inom sig att de
inte hade skuggan av en chans

De första åren fylldes av äventyr
de gjorde allt för att lära känna varandra
innan nyfikenheten blev vardagslunk 
och de starka känslorna försvann
men när han såg vartåt det lutade
och var hennes dröm om framtiden fanns
förstod han att deras förhållande 
inte skulle ha skuggan av en chans

Orkestern har slutat spela
Men musiken ekar i en sista dans
Kärleken var bara en illusion
om den någonsin fanns

Skuggan av en chans
De fick en kortlivad romans
Han var hennes stora kärlek
Och hon ville tro att hon var hans
Skuggan av en chans
Det fanns inte skuggan av en chans
Han var hennes stora kärlek
Och hon ville så gärna
tro att hon var hans

De mötte varandra på äldre dagar
livet hade satt mörka, djupa spår
hon med tre skilsmässor bakom sig
han med ungkarlsvanor sedan många år
Han började ana slutet när hon köpte
en trogen kärlek, med päls och svans
vid jämförelsen insåg han att han
inte hade skuggan av en chans

Var inte rädd

När alla lyktor slocknat
och ljusen brunnit ner
när mörkret ligger tätt
så att jag nästan inget ser
Då visar stjärnorna vägen
hem till kända kvarter
När alla lyktor slocknat
och ljusen brunnit ner

När livet är som skörast
och du behöver tröst
när det var längesen 
du hörde en vänlig röst
När längtan är så stark
att det värker i ditt bröst
När livet är som skörast
och du behöver tröst

När inget finns kvar att förlora
och hoppet är allt du har
Se upp mot himlavalvet
och låt stjärnorna – ge dig ett svar

Var inte rädd, var inte rädd
Låt stjärnorna lysa din väg, var inte rädd
Var inte rädd, var inte rädd
Våga ta stegen som leder hem
och var inte rädd

När du irrar vilsen i mörkret
och tror du nått vägens slut
och du hittar inte hem
till tryggheten du hade förut
Lyft blicken mot nattens himmel
och se stjärnorna komma ut
När du irrar vilsen i mörkret
och tror du står vid vägens slut