Text & musik: Janne Svensson. Alla rättigheter reserverade. C + P Lingostal 2017

Tillbaka i en dröm

Vi pratar mycket sällan och det var längesen vi sågs
men du finns i mina tankar då och då
Av barnen hör jag ett och annat om ditt nya liv
Att du ordnat det bra kan jag förstå

I midsommarnatten vaknade jag av en dröm
jag som aldrig drömt om dig förut
Det hände aldrig under våra år tillsammans
ännu mindre sen vi gjorde slut

Jag färdades tillbaka, känslorna kom igen
och jag vaknade med tårar … i ögonen

Du kom tillbaka i en dröm
jag såg dig som du en gång var
vi var unga, hade varandra och kärleken fanns kvar
Du kom tillbaka i en dröm
och stod där framför mig igen
så kärleksfull och leende, bakom solglasögonen
Du kom tillbaka, tillbaka i en dröm

Efter alla år som gått sen vi gick åt varsitt håll
finns det minnen som för alltid stannat kvar
livet som vi delade och ungarna vi fick
som jag för alltid är tacksam att vi har

Och om jag inte sagt det förr, säger jag det nu
när jag ser tillbaks med nytt perspektiv –
åren som vi gav varandra, tiden som vi fick
var de lyckligaste i mitt liv

Det brinner en eld

Det brinner en eld utanför min dörr
röken tränger in i varje prång
lågor slickar bilarna på gatan
och elden sjunger en våldsam sång
Stöveltramp ekar i gränder
argument slipas till svärd
och blodiga, smutsiga händer
visar vägen till en dödsdömd värld
det brinner en eld, det brinner en eld

Det rasar en storm utanför mitt fönster
himlen är svart, regnet faller tätt
mörkret härskar inne och ute
och ljuset har oss övergett
Men hoppet att vinden ska bedarra
är det sista vi släpper tanken på
en dag ska lugnet återvända
och ingen ska oss förebrå
det rasar en storm, det rasar en storm

Det dånar en flod utanför mitt hus
vågor slår in dränker allt hopp
fukt tränger in i varje skrymsle
snart når vattnet till bergets topp
Men floden rinner åter till haven
blandas och försvinner ut
och när den sista lögnen är begravd
är mardrömmen äntligen slut
det dånar en flod, det dånar en flod

Solen lyser på en klarblå himmel
minnet från katastrofen lever kvar
natten födde tankar om mänskligheten
och de som säger att de har alla svar
Murar måste rivas okunskap fördrivas
innan en framtid finns för våra små
frågan är, kommer vi att hinna
om inte, förlåter de oss då
det lyser en sol, det lyser en sol

Det brinner en eld, det rasar en storm,
det dånar en flod, utanför mitt hus

Mötte mig själv

Jag mötte mig själv i dag, det var ett tag sedan sist
som jag satt ner och funderade över vad jag fått och vad jag mist
Gav mig en klapp på axeln för att ha samlat mod att gå
när känslor vi en gång delat blivit till aska för oss båda två

Jag mötte mig själv i dag, det kändes bra på alla sätt
och inte en dag för tidigt, har lögnerna övergetts
Det som en gång var ett palats är nu spillror i en ruin
och i resterna av det som var, söker jag vägen som ska bli min

I natt lyser stjärnor upp himlen, och nu vet jag vart jag ska
Vart än i världen livet tar mig, för jag mötte mig själv i dag

Jag mötte mina ögon i spegeln och hajade till inför det jag såg
har inte sett den blicken på länge vad jag kommer ihåg
Där fanns vilja, lust och glädje och spår av den jag var förut
både en främling och gammal vän, beredd att ta ett livsbeslut

Jag mötte mig själv i dag, mötte drömmen som ännu finns
om att hitta en kärlek, som inte av ägande övervinns
som ger och tar lika självklart som varje andetag
och inte ser till sig själv, utan blir starkare varje dag

Ung man

När jag var en ung man
och levde dag för dag
När jag var en ung man
var tiden av ett annat slag
Åren kom och gick
jag var inne i min egen värld
och tänkte aldrig
på min sista färd
när jag var en ung man

När jag var en ung man
och tog en dag i sänder
När jag var en ung man
i en tid som aldrig återvänder
Dagar kom och gick
med drömmar i det blå
utan tankar på
hur det skulle gå
när jag var en ung man

När jag var en ung man
När jag var en ung man

När jag var en ung man
med oceaner av tid kvar
När jag var en ung man
som sökte alla svar
utan karta eller kompass
med drömmen som bundsförvant
följde jag känslan
mot det som var sant
när jag var en ung man

När jag var en ung man
med huvudet i det blå
När jag var en ung man
med en lång väg, kvar att gå

California sun

När jag ser tillbaka på tider som varit
finns minnen som alltid stannat kvar
från mina första år i början på livet
och tidiga uppväxtdagar
Rena dofter tar mig tillbaka
ger liv åt bilder blekta av ljus
Men det starkaste minnet jag sparat
är från balkongen vid vårt hyreshus

Solen stod lågt över parkeringen
Bollplanen skymtade bakom
Fabrikerna längs Bergslagsvägen
som försvann småningom
Där och då var jag, ett med universum
när radion spelade ”California sun”

Jag minns det än, allt föll på plats, fick mening och balans
I den stunden på balkongen ville jag inte vara någon annanstans
Så längesen, jag minns det än

När jag ser tillbaka på de tidiga åren
finns stunder som satt djupa spår
som när sandlådan blev mitt kungarike
ensam en sommar på vår barnrikegård
Mörka kvällar på skridskobanan
långt från rinkens bländande ljus
Men det starkaste minnet jag har
är från balkongen vid vårt hyreshus

Jag var tolv när jag första gången
kände musikens magiska rus
Och glömmer aldrig mitt starkaste minne
från Lyckselevägens gård och hyreshus

Det ser mörkt ut

Det ser mörkt ut nu, men det kommer att ordna sig
Jag stannar, stannar här hos dig
och jag ska hålla din hand, så länge du vill
Det kommer ordna sig
du kan lita på mig
Det kommer ordna sig
du kan lita på mig

Det är nattsvart nu, men morgonen är snart här
Det är mörkast, innan gryningen
Vid horisontens rand, ser jag ljuset stiga fram
Det kommer ordna sig
du kan lita på mig
Det kommer ordna sig
du kan lita på mig

Så länge som du minns, så länge finns jag kvar
och ska gå vid din sida i alla dina dagar
Så länge som du inte glömmer allt du har
ska jag finnas till tröst i alla dina dagar

Så var inte vara rädd, jag ska alltid finnas här
och hålla om dig, när det gör ont
Jag finns inom dig, som du finns inom mig
Det kommer ordna sig
du kan lita på mig
Det kommer ordna sig
du kan lita på mig

Kunde varit vi

Jag såg ditt ansikte i vimlet, när du skyndade förbi
med barnvagn och ungar, och tänkte, det kunde varit vi
Du såg ut att vara lycklig så jag fann ingen mening i
att ge mig själv till känna, men det kunde varit vi

Jag gick vidare och mindes att åren gick oss förbi
Länge trodde jag att det alltid skulle vara vi
Alla minnen som vi delat blev till aska och fantasi
där allt skulle ordna sig, men sagan blev en tragedi

Det kunde ha varit vi, det kunde ha varit vi
men du stängde dörren till ett liv med mening i
Det kunde ha varit vi, det kunde ha varit vi
Det är över nu, men det kunde ha varit vi

Du såg ut att ha det bra nu med ett liv i harmoni
Du tog barnen när du gick och lämnade mig bredvid
Med hjärtat fullt av saknad, på egen hand, men inte fri
Från tankarna på framtiden där det skulle varit vi

Vad har du sagt till ungarna om min plötsliga sorti
Saknar de aldrig sin pappa för det skulle varit vi
Tomrummet i mitt hjärta ekar djupt inuti
Om jag så ångrar allt kan det ändå aldrig bli vi

Nu finns ingen tid för ånger eller nostalgi
Jag förlät oss båda för längesen och så ska det förbli
Men ibland är det svårt att få känslan att utebli
Att om vi inte hade gett upp kunde det varit vi

Den svarta jorden

Med rötter i den svarta myllan
mellan Kristianstad och Mossbystrand
Med sockerbetor i mängder
som varje höst skördades för hand
Med slipad kniv under bältet
och hackan beredd att slå till
På knä, med blodsmak i munnen
sen svart bröd, en sup och salt sill

Hon var slaktardottern från staden
han var en rakryggad, hederlig karl
Med inte mer att erbjuda
än en kärlek som stannade kvar
De fick en dotter och fyra söner
och slet båda i sitt anletes svett
för att ge barnen kläder och mat
nere på Söderslätt

Jag har den svarta jorden i blodet, gula fält och vågor blå
I bokskogens milda grönska kan jag drömma om att gå
och se långt mot horisonten vandra barfota på en strand
där vågor sköljer bort oron kan jag längta tillbaks ibland

Tillsammans på Skivarps kyrkogård
vilar mormor och morfar sen många år
Där trappor leder till en enkel sten
minns jag dem som om det var i går
Dofter tar mig till en annan tid
spritkök och morfars grova snus
och barndomssomrar med sol och bad
då tiden försvann, alltid varm och ljus

Spökstad

Jag tog mig till gamla trakter, där jag gått som barn
för att söka mig fram bland minnen, som med tiden svunnit bort
Tåget gled längs rälsen, fram till min slutstation
Resan tillbaka genom åren, kändes förunderligt kort

När jag stod där på torget, och såg okända gå förbi
kände jag mig som en främling, på en plats jag aldrig varit i

Spökstad, jag gick i en spökstad
Bland skuggor och minnen,
med kallsvett längs min ryggrad
Spökstad, det hade blivit en spökstad
resan tillbaka, tog mig till en spökstad

Jag skyndade genom centrum, följde vägen därifrån
till kvarteret där vi bodde, mina första unga år
Mataffären och kiosken, fanns inte längre kvar
Och av skolan jag gått i, syntes inte några spår

Jag satt på en bänk på gården, där jag lekt en gång
Tyckte jag hörde mamma, ropa från vår balkong

Allt var stilla övergivet, som på en bortglömd kyrkogård
Där tiden hade stannat, och allt var överväxt
av höga törnrosbuskar, som hindrade min väg
Och en skylt som lyste, med en blinkande text

Den äldre mannen

När smög den äldre mannen, in i mitt liv
Vems är ansiktet jag ser, skymta förbi
Var kom han från och vart är han på väg
Det gick så fort, och plötsligt fanns han där
Den äldre mannen, den äldre mannen

Den äldre mannen, som möter mig i spegeln
Vem är han, och vad gör han där?
Han kom från ingenstans, när jag inte var beredd
och tog allt större plats, i mitt liv

Jag är drygt tio år, äldre än min far
hann bli så länge, som han fick vara kvar
Vad skulle han säga, om han såg mig nu
Skulle han känna igen, den jag är i dag
Den äldre mannen, den äldre mannen

Blicken är densamma, kroppen orkar än ett tag
hjärtat slår som en hammare, med jämna, fasta slag
innan alltings slut, finns ännu drömmar att nå
och nya mål att sätta, nya stigar att gå
för den äldre mannen, den äldre mannen

Det finns en plats

Det finns en plats dit jag gärna återvänder
som alltid kommer finnas kvar
var i världen jag mig än befinner
finns den där sedan tidiga dagar

När mörkret sänkt sig och natten är nära
blundar jag och lägger mig på rygg
minns platsen, i mitt inre
som alltid gör mig lugn och trygg

Jag vet en plats utan oro och ångest
full av stillhet och harmoni
där ser jag solen mot en ljusblå himmel
med lätta moln som svävar förbi

Så när jag känner att stunden har kommit
när ett farväl är allt som återstår
låt då inte sorgen tynga dig min kära
nu när du vet vart jag går

Jag går ut i det varma gräset
Ligger ner och andas in
alla dofter från en sommar
som en gång var min

Det finns en plats som jag sparat i minnet
att gå till när det behövs som mest
när det är dags att tacka för resan
genom livets sällsamma fest

Så när vi vet att stunden har kommit
när ett farväl är allt som återstår
låt då inte sorgen tynga dig min kära
nu när du vet vart jag går