Spunnet socker – demos 1975-85, digitalt album 2013

Text: Janne Svensson. Alla rättigheter reserverade. C + P Lingostal 2016.

Spunnet socker

Jag kände doften av spunnet socker, helt plötsligt for den förbi.
Gav mig minnen och bilder åter, som i ett egendomligt trolleri.
Vi satt högst i pariserhjulet, en kväll på Gröna Lund,
luften dallrade av spänning och månen var full och rund.
Högt däruppe stod världen stilla, om så blott för en minut.
Nu minns jag att jag önskade att den aldrig skulle ta slut.
Det var en kväll inte lik någon annan, vi hade skrattat hela dan.
Nu satt vi mitt i sommarens dofter och såg ljusen från Gamla Stan.

Hand i hand tätt tillsammans tog vi vara på varje sekund.
Och visste båda att förtrollningen skulle brytas om en stund.
Men därnere mitt i vimlet fick världen ha sin gång.
Vi var båda fast beslutna att göra vår resa lång.
Men som solen försvinner i havet tog oss maskinisten ner.
Under färden fick jag känslan att det här händer aldrig mer.
Och på väg över asfalten gick vi tyst och lätt,
men det var som att från himlen komma ner till helvetet

Människor, människor överallt i en ändlös kakofoni.
Blickar av längtan, blickar av hat och ord utan mening i.
Hysteriska mödrar med gråtande barn en generation fulla som as,
blandat med lyckan hos nån som krossat ett hjärta av glas.
Jag kände doften av spunnet socker, men fick i munnen en smak av blod.
Omkring oss var allt en desperation, som om det var allt som återstod.
Och på färjan hem mot Slussen sörjde vi och gav varann tröst.
Dagen därpå hade regnet förvandlat sommaren till höst.

Jag kände doften av spunnet socker och såg allt framför mig igen.
Månglarna i glädjens tempel sälja lyckan för några spänn.
Men lyckan är kort och lidandet stort och få är förunnat att se,
den glädje som kommer och stannar kvar, som kärlek och värme kan ge.
Men vi var två av många tusen som klamrade oss fast,
vid den korta lyckan ett ögonblick innan illusionen brast.
Och högt däruppe stod världen stilla, om så blott för en minut,
nu minns jag önskade att den aldrig skulle ta slut.

Sista bussen hem

Hon satt i bussen strax framför mig och läste Mitt Livs Novell.
Jag var ensam och besviken efter ännu en hopplös kväll.
För det hände samma saker som alltid hänt förut.
Innan jag visste ordet av var kvällen plötsligt slut,
och det var dags att passa sista bussen hem

Det var fullt med folk omkring oss som trängdes med varann.
När platsen framför blev ledig, var det nästan så jag inte hann.
Hon såg mig rakt i ögonen och vände snabbt ett blad,
och det kändes som jag stod inför en taggtrådsbarrikad.
Vägen var lång och det var sista bussen hem.

Hon var fjorton, kanske femton, en liten tonårstjej,
men det var ändå nåt som gjorde att det kändes inom mig.

Som om hon trots allt var vaken för att lyssna på mitt prat.
Och när jag såg mig om i bussen blev jag nästan desperat.
Så jag fråga vad hon hette och om hon orka höra på.
Allt jag ville vara att prata och skulle hon förstå,
att man kan känna så på sista bussen hem?

Då la hon tidningen ifrån sig och fråga vem jag var,
som trodde jag var ensam om att inte vara glad, och hon sa:

Sitt inte där och se ledsen ut – gör mig glad, gör mig glad, gör mig glad!
Jag lyssnar på dig om du lyssnar på mig – gör mig glad, gör mig glad, gör mig glad!
Det är jobbigt nog ändå som det är – gör mig glad, gör mig glad, gör mig glad!
Lycka är att ha någon att skratta med – gör mig glad, gör mig glad, gör mig glad!

Och jag lärde mig den natten mer än jag vågat tro.
För sen satt vi hela resan och lät tankarna bero.
Och glömde snart att det var sista bussen hem.

Hej, minns du mig

Vi är långt ifrån varandra nu och har inte sett varandra nu
sen du åkte för två veckor sen från stan.
Jag har räknat alla dar som gått, kollat posten om det kommit nåt,
läst de kort jag har fått några gånger minst om dan.
Du skriver att ni trivs och att du knappt har tid att sitta ner
och berätta om allt nytt som du har sett.
Jag har också gjort en del sen sist, men det känns på nåt sätt tomt och trist,
sen du åkte kan jag inte skratta lika lätt.

Hej, minns du mig? Jag längtar efter dig. Och säkert vet jag nu att jag behöver dig.
Hej, minns du mig?

Jag stod kvar där på perrongen och såg ditt tåg gå från stationen,
via Hamburg, ner till Grekland och Aten.
Men det var först på vägen hem i tunnelbanan som jag insåg,
det skulle dröja länge innan jag såg dig igen.
Vi har känt varann rätt länge nu och har aldrig varit borta
från varandra mer än i någon veckas tid.
Det går sakta, men det går, jag räknar dagarna som återstår.
Oh vad ensamheten ändå är en smärtsam strid.

Det är lika många dagar kvar som de du varit borta nu
tills dagen då du kommer hem igen.
Kanske blir det svårt att mötas, första stunden som två främlingar
och en månad är på tok för längesen.
Men med alla våra minnen och med allt vi gjort tillsammans
vet jag säkert att det högst tar en minut,
tills vi lugnat ner varandra och skakat av oss alla andra.
Sen är det du och jag som så många gånger förut.

Livets teater

Jag mötte dig på stan en dag mitt upp i människovimlet
Det var längesen vi träffades ja det var var alltför längesen
Jag sa, hej var kul, hur är det? Jo tack hur mår du själv du?
Det finns inget mer att säga så vi skildes snart igen

Sen dess har jag sett mer av dig i tidningen jag läser
Du har nått en liten bit i en politisk karriär
Du syns nån gång i tv-rutan bland papper och rapporter
en liten oansenlig partifunktionär

Du lurar mig och säkert alla andra
jag lurar dig, vi lurar varandra
vi spelar teater och gör våra roller
så ärligt som vi nånsin kan, går vi runt och lurar varann

När du pratar är det lätt att tro, att du menar allvar
du har ingenting att dölja och gör allt för din publik
men vad är det som du gömmer där bak den fina fasaden
och som jagar dig i drömmen så att du vaknar med ett skrik

Jag tänker på dig då och då och undrar vad som hände
med de gamla idealen som vi delade båda två
att alltid vara sanna mot oss själva och alla andra
det hände något på vägen som jag inte kan förstå

På ett sätt är vi lika, min gamla vän och jag
vi står på låtsasscener och luras varje dag
alla spelar vi ett spel med sanningen som insats
och blir alltid lika besvikna när masken faller av

Balansgång

Ta ett steg i taget och rör dig sakta framåt
titta inte ner så ska allt gå bra
håll ögonen på linan och armarna i luften
balansgång är en konst ingen lär sig på en dag

Glöm allt omkring dig som stör koncentrationen
ta några steg i taget och tänk på var du går
till vänster finns en avgrund , till höger bara mörker
gå framåt eller bakåt men stanna inte där du står

Någonstans där framme ser du tryggheten hägra
men stannar du och tvekar lär du aldrig nå ditt mål
strunta i publiken, du har inget att förlora
på din vandring däruppe under cirkusens kupol

Alla är vi clowner i livets grymma cirkus
några går på lina för att komma någonstans
de flesta sitter tysta som publik i manegen
och skulle aldrig drömma om att ta en sådan chans

Med artiga applåder och förväntansfulla utrop
följde de din vandring i strålkastarens sken
innerst inne vet du att de helst vill se dig falla
och skadeglädjen hänger runt din nacke som en sten

Så ta ett steg i taget och rör dig sakta framåt
titta inte ner så ska allt gå bra
håll ögonen på linan och armarna i luften
balansgång är en konst ingen lär sig på en dag

Den säkra sidan

Valet mellan oxfilé och falukorv är lätt
oxfilé är gott men korven gör dig bara mätt
Varje dag ställs vi alla inför många val
val av mat, av kläder, av moral och ideal
Du gör si och jag gör så allt efter vår smak
din väg går i svängar där min är mer rak
riskerna att vi ska mötas är nog ganska små
för du stannar och snubblar, men jag fortsätter att gå

På den säkra sidan, jag går på den säkra sidan
jag går på den säkra sidan, för det är den rätta sidan
Ja på den säkra sidan, jag går på den säkra sidan
jag går på den säkra sidan, genom mitt liv

Allt jag gör är garanterat riskfritt och legalt
försäkringsbreven ser jag alltid till att jag betalt
dumt att chansa om det ändå skulle hända nåt
då vill jag inte stå där som en annan don Quijote
Men du har valt att gå den breda vägen ända fram
att chansa och ta risker har blivit ditt program
du ger dig in i allt, men glömmer bort att tänka på
att man alltid vet vad man har, men inte vad man får

Livet är ju fullt av möjligheter, säger du
så varför missa något av allt det som händer nu
det låter fint, javisst, men frågan är till vilket pris
när möjligheten finns att allt slutar i en kris
Nej då lever jag hellre tryggt och säkert i min lilla vrå
och utanför på avstånd ska jag stå och titta på
när du och dina vänner går på nit efter nit
men tröttnar du så vet du att du kan alltid komma hit

Här händer inget plötsligt som vi inte vill ska ske
här blundar vi för för saker som vi önskar vi slapp se
vi lever helgarderat med ett skyddsnät av försvar
och utsätter oss aldrig för en risk så uppenbar
att hotet hotet blir för stort, att det ska hända någonting
som vi inte behärskar, ja som en galen happening
att leva på den säkra sidan är nog bäst ändå
för man vet ju vad man har, men knappast vad man får

Om du törs

Det går ett rykte på stan och det snackas vitt och brett
om något som alla känner till, men som ingen har sett
man blir nyfiken så klart på vad det kan vara
som alla pratar om och säger ingen ska få ha

Priset går upp och priset går ner
pipan går ur hand i hand
är priset för högt bestämmer du själv
om du törs, om du vill, om du kan

Satt på tricken en kväll på väg till polarna i stan
när en snubbe sa, vill du ha lite röka av mig, billigt och bra?
Och det gick som det gick, jag blev hög som ett hus
men mina polare sa att det var ett dödsrus

Och nu sitter jag här i klistret och svär
ångrar det jag gjorde det var inte värt det här
för jag vill vara med mina vänner bland dem som jag känner
inga droger ska få göra att jag glömmer dem

Då är det som det ska va

Är du lycklig, har du huset din familj och jobbet kvar?
Med pengarna på banken, är du nöjd och god och glad?
Kan du se dig om och säga: jag är stolt att vara en av dem
som jobbat och gjort rätt för sig i alla dar?

Har du aldrig tappat greppet och känt hjärnan gå itu?
Aldrig längtat ut i världen med någon annan än din fru?
Varit noga med att ungarna ska veta vad som skiljer rätt från fel
och att den starke alltid tar sin rätt till slut.

Det är bra, det är bra, då är det som det ska va.

Har du tron på framgång för den egna lyckans smed?
Är du misstänksam mot främlingen, vill du gå i raka led?
Ser du upp till dom som säger att dom vet hur allt ska va
och känner du dig fri om du blir lämnad i fred?

Har du aldrig vaknat dyblöt i en okänd säng,
med känslan av att kanske du har missat en poäng?
Aldrig stått vid spegeln och sett ett ansikte du inte sett förut,
och önskat att din mardröm ska ta slut?

Då kommer min ängel

1. Långsamma dagar, ensamma nätter,
fyllda av längtan och begär.
Flyktiga timmar, stumma minuter,
där tystnaden ekar och förtär.

Smyger sig på utan varning, tät som dimma vit som snö
och vänjer mig vid tanken att det är tid att ta adjö.

När drömmen är slut och hoppet förbi,
när inget finns kvar att fästa sig vid.

Refräng: Då kommer min ängel och viskar mitt namn,
då kommer min ängel och för mig i hamn.
Hon ger mig kraften att gå att orka se och förstå,
och att stanna kvar ännu några dar.

2. Ensliga gator, iskalla blickar
utan en strimma av ett liv.
Sällsamma tankar, rädslan att mötas
skär genom hjärtat som en kniv.

Öppnar ett sår, en fördämning
som brister i ett slag
och dränker alla drömmar
om en morgondag.

När solen har slocknat och frusit till is,
när helvetet blivit ett paradis.

Ligger lågt

När allt är över och natten blivit dag
när ingen återvändo finns
när vågorna lagt sig ska vi mötas än en gång
men inget ska vara längre som vi minns
ska du se mig då som den jag är eller söka den jag var
och förneka för dig själv att något hänt
kan du se mig rakt i ögonen då utan att bli svag
och utan att ljuga om det vi har känt

Ligger lågt
ligger lägre än jag nånsin gjort förut
klockan slår och tiden rinner ut
för att aldrig återvända
Ligger still
söker lugnet innan stormen bryter in
innan hettan får mitt hjärta i spinn
innan alla skepp är brända

Nu när jag ser dig vill jag glömma alla ord
och lugna mig med drömmarna vi har
tillsammans kan vi ännu hålla känslorna vid liv
och blåsa eld i glöden som finns kvar
Men i mörkret kommer tankarna och bilden tynar bort
av kärleken vi delade en gång
då känner jag att tiden nått mig med sin hand
då är vägen tillbaka alltför lång

Min egen säng

Jag har sovit lite här och var i mitt liv
och känt nätterna smyga förbi
hos polare, vänner och en och annan tjej
som haft en en säng att ligga i
det fanns alltid en plats på en gammal madrass
där jag kunde pusta ut ett tag
ligga lågt, längta hem och drömma igen
om en bättre morgondag

Men det vara inte länge, efter några veckor
var det dags att åka igen
till främmande platser, utan att veta
vad som skulle hända sen

Fast jag ibland sov i sängar mjuka som dun
med dofter av sommaräng
var det enda som jag såg fram emot
att få sova i min egen säng

I min egen säng, i min egen säng
det finns inget som går upp
mot att sova i sin egen säng
I min egen säng, ja i min egen säng
det finns inget som går upp mot somna
och vakna i sin egen säng

Det var långa resor, många tråkiga mil
innan tåget sakta in till slut
i en främmande stad och det kändes ändå
som om jag varit där förut
tog ett rum en natt på ett billigt hotell
men försökte flytta snart igen
till nån som jag kunde dela tiden med
och som ville vara min vän

Jag har sovit i Malmö, Västerås och Göteborg
i Gävle, Örebro och Lund
jag har sovit i soffor, på madrasser och golv
och på mattan bredvid mattes hund
har sovit på stränder under stjärnors ljus
och på ställen jag inte minns
det var en härlig tid, men jag sakna nåt
nu vet jag att det finns

I mina drömmar

Jag har en dröm som följer mig, kanske finns där en plats för dig.
Jag har en dröm om framtiden, som en tid för friheten.
Jag har en dröm som jagar mig, som stärker och försvagar mig.
I verklighetens dimension, blir min dröm en explosion.

I mina drömmar spränger vi gränsen,
i mina drömmar löper vi linan ut.

Jag har en dröm som ger mig kraft, och en styrka jag aldrig haft.
Jag har en dröm som skrämmer mig, men inte låser eller hämmar mig.
Jag har en dröm som förblindar mig, men inte stoppar eller hindrar mig,
från att se min tid, i ett klart perspektiv.

I mina drömmar finns inget som hindrar.
I mina drömmar, ser jag sanningen.

Jag har en dröm som berusar mig, både skrämmer och förtjusar mig.
Jag har en dröm om en verklighet, vill du veta en hemlighet?

I mina drömmar går jag som en nyfödd.
I mina drömmar finns inget slut.
I mina drömmar söker jag en framtid.
I mina drömmar hittar jag ett svar.

Vad väntar du på?

Vad väntar du på, säg mig vad väntar du på?

Väntar du på att något ska hända
något som kommer att ändra allt
väntar du på att turen ska vända
och löna dig tusenfalt

Väntar du på att någon ska tala
om för dig vad du ska göra
väntar du på revolutionen
på att någon ska höra dig

Väntar du på någon som ska vara den enda rätta
väntar du på sanningens skälvande minut
väntar du ett svar på alla frågor
då kan du vänta till livets slut

Väntar du på att att tider ska komma
då dina drömmar blir verklighet
väntar du på en chans att få göra
allt du drömt om i hemlighet

Väntar du på lyckan att äga och vara rik
väntar du på order från en högre makt
väntar du på någon som visar vägen
har din väntan blivit livsförakt

Hur länge ska du vänta
vänta, vänta, vänta, vänta
ta en bricka och ställ dig i kön
och vänta, vänta, vänta, vänta
du har väntat länge nu
du har väntat länge nog
men vad väntar du på
säg mig vad väntar du på

Väntar du för länge
har du snart glömt vad det var
du vänta på från början
och det enda du har kvar
är din längtan
en malande, kvävande längtan
och du hittar inte ut
när ska din väntan ta slut

Sommar i min stad

Tar mig in till city på morgonen när allt är lugnt och rent.
Fikar på Centralen, kollar människor som springer för att inte komma för sent.
De flesta vet säkert var de är på väg och vad de ska göra av sin dag.
Men jag har inga planer, det får bli som det blir och på sommaren blir det mesta bra.

Ensamma vargen är kvar i stan, smyger längs gatorna hela dan.
Alla vänner har stuckit utomlands, till Grekland, USA eller nån annanstans.
Och det är tyst i min stad, turisterna kommer och turisterna går.
Det är sommar i min stad, det är den jag längtar efter varje år.

Tog en båt till Vaxholm från Grand Hotell på en sen eftermiddagstur.
Hann precis in på fiket och tog en öl innan molnen täckte himlen och det kom en skur.
Träffa en kille och vi snacka ett tag, han sa att han var förtidspensionär.
Knäckte ryggen i skogen när han var ung,
det går lättare att leva när sommaren är här.

Det händer att jag hamnar på nåt varuhus om det regnar hela dan.
Kollar skivorna och lyssnar om det finns nåt bra,
blir jag hungrig är det lätt att sno åt sig en banan.
Glassbarer och uteserveringar blommar upp nästan överallt.
Jag köper hellre ost, bröd och några öl och lägger mig i gräset och tar det kallt.

På sommarn är det skönt att leva i en stad och bara gå omkring och glo.
Att det finns så många människor som jobbar ändå, stressar och jäktar är svårt att tro.
För det händer alltid något om man tar sig tid, stannar upp och ser sig omkring.
Det kan hända vad som helst om du bjuder till,
blundar du för livet händer ingenting.

Dina blå ögon

Under jord, under vatten, underbara stora stad.
I tunnelbanans labyrinter med stationer rad på rad,
går ett tåg genom natten, rusar fram med dig och mig.
Vi sitter mittemot varandra, ändå är det som vi var nån annanstans.

Jag ser din spegelbild i fönstret, men du ser inte mig.
Du bläddrar i en tidning, men jag har bara ögon för dig.
Alla andra runt omkring oss sitter tysta, ser rakt fram.
Vi väntar, har det tråkigt, men är framme snart vid vår slutstation.

Vi sitter här mittemot varann delar samma tid och luft, men var för sig.
Du har kanske lust, men vad vet jag utom att dina blå ögon säger nej.

Du ger mig snabbt en blick när jag snuddar vid ditt knä,
men leendet jag hoppats på, får jag inte se.
Du drar åt dig dina kassar, ger mig ännu ett ögonkast,
och reser dig upp och går, för du är hemma nu och tåget saktar in.

Vi skiljs åt på perrongen alla skyndar hem till sitt.
Och vi lär aldrig se varandra nån gång mer för så vitt,
inte våra vägar korsas i morgon på samma tåg.
Då ska jag säga som det é, att dina blå ögon var allt jag såg.

Tajta jeans

Jag fick spader en dag så jag åkte in till stan
gick runt Centralen och ner till Stureplan
där mötte jag en kille som sa,
vill du veta var de har de ballaste jeansen i stan?

Okej, sa jag, javisst, och vi knalla iväg
vägen var lång och jag kände mig så seg
men plötsligt var vi framme och vi knallade in
och prova ett par brallor som satt som skinn

Jag hoppa och studsa på provrummets golv
men brallorna satt fast och jag kom inte loss
var tvungen att pröjsa med min sista hundralapp
och när jag ramla ut på gatan var det redan natt

Dragkedjan satt fast så jag kunde inte pissa
och vad som hände sen det kanske ni kan gissa

Sen gick jag mitt i natten, förbannad, trött och blöt
då mötte jag en tjej som jag tyckte var rätt söt
hon vickade på häcken och gick klicketi-klack
jag kände och jag tände så att brallorna sprack

Och den som inga byxor har, han får gå med häcken bar
och gissa om jag frös för jag gick hela vägen hem
så akta dig för jeans som sitter som skinn
du kommer aldrig ur dem om du en gång kommit in

När jag går ut

När jag går ut går jag in för att roa mig
vill ha kul, släppa loss och träffa en tjej
när jag går ut går jag in för att roa mig
och då kan inget i världen stoppa mig

Du som sitter där ensam, vad väntar du på?
På att något ska hända som får tiden att gå?
Har du redan gett upp, vill du inte vara med?
Att sitta som du, är det någon mening med det?

Halva kvällen har gått, men du sitter kvar
röker och dricker som en riktig karl
om du inte passar på och gör något nu
kommer drömmen du har att gå itu

Vill ha kul, inte sitta och vänta i en vrå
Vill ha roligt och göra precis vad jag vill just då
Vill ha kul, inte se chansen försvinna bort
Vill ha roligt, för livet är ändå alltför kort

Nu är kvällen slut och det är dags att dra
livet är en fest och nu mår man bra
men du är för full för att känna någonting
och av kvällen som gått minns du ingenting