Text & musik: Janne Svensson. Alla rättigheter reserverade. C + P Lingostal 2016.

Vi kommer från Söder

Vi kommer från Söder, ner från bergen
Vi vet vad vi vill, och vad vi kan
Vi följer ljuset, och den gröna färgen
Visar vägen, till Bajenland

På Nya Söderstadion, Kanalplan och Zinken ger vi rubbet, för vårt lag
alla är där, både gamla och unga och längtar, efter den dag
då Bajen vinner, och gör oss stolta, vem kan önska sig mer
av laget som är Söders hjältar och som hoppet aldrig överger

När våren kommit, med en ny säsong går vi alla, Götgatan ner
Mot Gullmarsplan, och vår nya arena, varje år, blir vi fler och fler
Björnsan är full, och Söders färger sätter tonen för vår dag
När Bajen lirar, är vi alla på plats och håller på vårt lag

Även om vi inte alltid vinner, finns hoppet ändå där
I våra hjärtan, som brinner för klubben vi har kär

Skånegatan brinner igen

Jag ser dem framför mig, på några meters håll
De håller om varandra hårt, och har ingen koll
På allt som sker omkring dem, inne i sin egen värld
Solen står lågt, asfalten bubblar het
Vad de tänker och känner, är ingen hemlighet
När jag går förbi, och kastar en blick
Anar en leende, ett ögonkast och vet att de är fast −

Skånegatan brinner igen
Det är sommar på Söder, natten är lång,
Och mellan husen ekar en sång
Skånegatan brinner igen
Alla stjärnor glöder, natten är het,
Det är det enda vi vet
för Skånegatan brinner igen

Luften är varm och tiden finns inte mer
Solen står i gatan, så lågt så man inget ser
Från Vitan smeker en vind, över bruna axlar och ben
Från ett fönster hörs reggae, på högsta volym
Sommaren är klädd, i sin bästa linnekostym
En lördag i juli, när alla har åkt bort
Stannar jag på hemmaplan, bästa stället i stan −

Turisterna letar legender, i Sofo:s kvarter
Pet Sounds finns kvar, men inte mycket mer
Glasskön är lång, vid AH:s smala butik
Det är trångt på gatan, bland krogar och utefik

I skuggan av kastanjen

Klockan slår i Katarina, natten är varm och lugn
I natt står vårt fönster öppet, mot världen utanför
Där rhododendron blommar, och gräset växer grönt
Grannarna mitt emot, har redan lagt sig till ro
Men vi är vakna och lyssnar, till klockans slag
I natt, står vårt fönster öppet

I skuggan av kastanjen på Katarina kyrkogård
Under trädens gröna bladverk finns ett rum
Där gräset växer tätare, du här stannar vi en stund
I skuggan av kastanjen, på Katarina kyrkogård

Du vilar vid min sida, vi drömmer samma dröm
Stigen som vi trampar, har många gått före oss
Vi är där tillsammans, jag hör dina andetag
Det är stilla nu och natten har kommit till slut
Men vi är vakna och lyssnar, till klockans slag
I natt, står vårt fönster öppet

Nu finns inte längre, något som skrämmer dig
Inga mörka drömmar, du kan sova lugnt
Vi håller om varandra, i mörkret tar jag din hand
Och känner rytmen, från ditt hjärtas puls
Nu sover vi och drömmer, till klockans slag
I natt, står vårt fönster öppet

Från Vällingby till Söder

Jag kom från Vällingby till Söder, nittonhundrasextiosju
En nyfiken förortsgrabb, som aldrig varit där förut
Hornsgatan blänkte i regnet, i natten glittrade ljus
Spårvagnsräls skar i asfalt, längs gatornas höga hus
Från en tvåa till en fyra med bidé, från barndom till tonårsvärld
I en källare vid Varvsgatans början, startade min upptäcktsfärd
Från oskuld till erfaren yngling, från barnkalas till diskotek
Då började det riktiga livet, och slutade vara en lek

Från Vällingby till Söder, från Vällingby till Söder

Från en barackskola i förorten, till åttan i Högalid
Många nya vänner i plugget, där några hamnade på glid
Efter nian gick livet vidare, under tre år i Södra Latin
Tre långa år, längtan var svår, efter vägen som skulle bli min
Det var Gärdesfest, demonstrationer, och Hendrix på Gröna Lund
några månader bakom galler, levde jag som fängelsekund
straffad för jag vägrat bära vapen, i blomman av mitt liv
med stöd av vänner omkring mig, fanns inget alternativ

Jag lärde mig hitta på Söder, från postcykelns horisont
I alla mörka portar i Högalid, sprang jag som en kameleont
Drömde om dagar utan uniform, med musiken som enda mål
Och det enda som gav mig tröst, var cigaretter och alkohol
Min första egna lya var en etta, på Bondegatans högsta krön
I Klippgatans röda kvarter, såddes många nya frön
Utelåst en gång var räddningen, att från gatan klättra in
Genom fönstret som stod öppet, till busschaufförens glada grin

På Söder är jag alltid hemma, här känner jag vartenda hörn
Från Hornstull till Danviksbron, från Slussen till Hammarby sjö
Jag har gått längs trottoarer och gator, och mött livets alla förlopp
Från tiggare vid systemet, till samhällets högsta topp
På Södersjukhuset föddes, min dotter och min son
Där räddade läkarna mitt liv, så jag i förtid slapp sänka ridån
Sen dess är jag tacksam för varje dag, för tiden jag har kvar
För allt jag fått och kan ge tillbaka, resten av mina dagar

Medis okrönte kung

Ta knarkartrappan upp från Björnsan, mot den stora moskén
Sätt dig på en bänk och vila, dina gamla, trötta ben
Se ut över Medborgarplatsen, låt blicken vandra fritt
Mellan krogarna och Forsgrenska badet, där på Söders mitt

Där går, Medis okrönte kung
Gör ingen förnär, utan besvär
Han är, Medis okrönte kung
Lever som han lär, utan begär
Efter sånt han inte behöver
Han tar det som blir över
Och när kvällen inte längre är ung
är han, Medis okrönte kung

Han har en liten etta i Rågsved, men sitter ännu hellre här
och låter dagarna försvinna, i vad de passerande kallar misär
Men på torget finns hans vänner, här känner han sig fri
Man missar inte vem han är, när han stolt drar förbi

En gång var han någon att räkna med, hade jobb, familj, pengar på bank
I en annan värld i en annan tid, innan hans liv gick i sank
Innan allt försvann och han stod ensam kvar, sliten men inte slut
Nu tar han dagen som den kommer, och på sommaren längtar han ut

Söders hjärta

Vill du hänga med, genom gatorna på Söder
på en vandring runt, i hjärtat av vår stad
Med början på Reimers, och Långholmen intill
Med murar som inte, gör en enda människa glad
På andra sidan holmen, slår vågor in mot stranden
En sommardröm att längta efter, kalla vinterdagar
Suckarnas bro, över Pålsundskanalen
Väcker gamla minnen, som ännu finns kvar

Bergsundsgatans backe, upp till verkstadskvarteren
I hjärtat av Högalid, står skolan som en borg
Över Långholmsgatan, mot kyrkan på sin kulle
Där tårar har fällts, i både glädje och sorg

Söders hjärta, Söders hjärta, finns här överallt
Söders hjärta, Söders hjärta, mellan sött och salt

Utsikten högt upp, från Skinnarviksberget
Slår nog det mesta, som här tänkas kan
På Söder Mälarstrand, ligger pråmar för ankar
Det var länge sedan nu, som de kom och lossa sand
Ringvägen leder, fram till Tantolunden
Med grönskande kullar, och röda stugor små
Här odlas det grönt, och på minigolfbanan
Jublas det högt, när bollen hålet lyckats nå

På sommaren tar alla backen, ner till Eriksdal
och badar i sol, och i svalkande bassäng
Här stannar man gärna, långa varma sommardagar
Tills solen sjunger på sin sista refräng

Vita Bergen fick sitt namn, när stora vita lakan
lades ut att torka, av flinka tvätterskor
här tronar stolt Sofia, invid Parkteaterns scen
där Carl Anton sjöng om maskros, men inte längre bor
Ner längs Erstagatan, och upp för branta backen
i Fjällgatans vimmel, bland turister ”en masse”
i hörnet står en liten kiosk och kvinnan där i luckan
säljer stora våfflor, med Söders bästa glass

Promenaden slutar, högt på Mariaberget
där staden breder ut sig, i ståtlig glans
med Mälaren till vänster, och Saltsjön till höger
där sött möter salt, som ingen annanstans

Min stad i världen

Det här är min stad, som jag känner sedan länge
Varje gathörn, varje vrå
Jag har bott här, ända sen barnsben
trampat varje gatsten, där jag velat gå

Det här är min stad, som jag älskar och hatar
Har lämnat, för att möta igen
Som en gammal romans, efter år någon annanstans
Finns den ännu kvar – kärleken

Det här är min stad
Min plats i världen
Det är hit mina tankar går
Det här är min stad
Min trygghet och längtan
Stockholm, mina drömmars stad

Det här är min stad, som jag gärna återser
med varma minnen, från tider som flytt
jag ser hur den lever, växer och förändras
när det gamla rivs, och blir till något nytt

Det här är min stad, trots brister och svärta
är det alltid hit min längtan når
Här finns djupa rötter, under mina fötter
Och med ärr, från gamla sår

Det här är min stad, på gott och på ont
När jag en gång, säger adjö
När min vandring är slut, och åren förbi
Här levde jag, och här vill jag dö

Hem till Söder

Nu går vi hem till Söder, hem till våra systrar och bröder
Vi låg över en stund i norra Hagalund,
men nu går vi hem till Söder

Vi går för vi har inga pengar, hem till våra kuddar och sängar
Klockan är åtta och natten är borta
Vi går för vi har inga pengar

Solen går upp över taken där Västerbron tar slut
och värmer människovraken som hamnat smått på lut

Vi går över ängar och broar och skrattar och visslar och tjoar
vi är trötta som fan, men ska sova hela dan
Vi går över ängar och broar

Vi rör våra fötter med möda och våra ögon är smala och röda
Men när vi kommer hem ska vi sova i vår säng
Vi rör våra fötter med möda

Vi är nästan framme nu så vi säger hej och sov gott!
För jag ska vidare mot Slussen och hem till mitt eget slott

Nu går vi hem till Söder, hem till våra systrar och bröder
Vi låg över en stund i norra Hagalund,
men nu går vi hem till Söder