Retur, digital EP 2021

Text & musik: Janne Svensson. Alla rättigheter reserverade. C + P Lingostal 2021

Se dig om

Utan hopp, utan tro. Vem kan leva utan hopp eller tro?
Utan drömmar, utan mål. Vem orkar leva med ett hjärta av stål?

Duka under, lämna in. Tanken svindlar och hjärtat går i spinn.
Men finns det liv, så finns det hopp, även om du saknar en biljett att visa opp.

Se dig om och ta för dig, se dig om!
Visa dem som förstör dig, visa dem!
Att du inte gett upp, utan kommer igen mycket starkare än förut!
Att du ännu finns till och vet vad du vill men nu klarare än förut!

Höra hemma, veta var. När allt du får är samma trista svar.
Vänster, höger i gamla spår, muren är borta, men gränsen består.

Alla frågar var du står, om du ska med när sista tåget går?
Tomma fraser, slitna ord räcker inte långt när man ramlat överbord.

Allt jag vet är att vi har lång väg kvar att gå,
innan vi, kommer hem igen!

Men jag har inte gett upp, jag kommer igen mycket starkare än förut.
Ja, jag finns ännu till och vet vad jag vill, men nu klarare än förut!

Du skulle se mig nu

Vi har kanske mer att ge varann, fast vi tvivlat båda två ibland.
Men nu kan jag inte stanna kvar,
För när orden tagit slut gör vi allt till en repris
av en film vi såg för länge sen

Andra kanske vill ha lugn och ro, vackra drömmar och en ljusblå tro
Säkra kort där allt är klart från start,
men det passar inte mig, låt det komma som det vill
allt, finns här och nu!

Måste ut, måste gå, det gör detsamma!
Måste ut, måste gå, var jag hamnar!
Måste ut, måste gå,
du skulle se mig nu, jag lever nu!

Du vet säkert lika bra som jag att det finns nåt mer vi måste ha,
men jag undrar om du känt det så.
För när kylan tränger på och jag står där utanför,
kan du inte längre rädda mig.

Min tv – min tv

Arton och trettio, tjugotvå och fyrtiofem.
Jag sätter på min tv så snart jag kommit hem.
Det kan vara vad som helst från repriser och gammeldans
Jag sätter på min tv så fort jag får en chans.

Så sitter jag vid min tv, tur att dem är hel.
Varje kväll i veckan lindrar jag min själ.
Jag sätter på min tv och stänger av min hjärna
och somnar framför bilden av en superduperstjärna.

Min tv, min tv vad vore jag utan dig?
Min tv, min tv vad lämna aldrig mig!

Jag ser på allt som visas och struntar i kritiken,
för tv-n den är min och det är jag som är publiken.
Macahan är min hjälte, Lennart Swahn min bäste vän
och flickorna på tv2, sätter sprätt på min antenn.

Jag sitter framför tv-n och stirrar som besatt.
Jag glömmer allt omkring mig och när jag vaknar är det natt.
Jag känner mig så ensam när jag ligger i min säng.
Oh gode gud, säg kan det inte vara tv-kväll igen.

Om den skulle strejka eller rent av explodera,
gick mitt liv i bitar och jag slutade existera.
Min enda chans är grannen som jag aldrig sett förut.
Jag ringer på, stormar in och ser programmen slut.

Jag mår bra

En dag som i dag skulle allt kunna hända,
som i dag var den första dan i mitt liv.
Det känns som om vinden har börjat vända
och visar mig allt ur ett nytt perspektiv.

Och jag mår bra, ja jag mår bra.
Det finns nog ingen här i huset som mår lika bra som jag!

Fråga mig inte vad det kan bero på,
jag vet inte själv och har ingen idé.
Ändå är det sant och något att tro på.
Och de som tvivlar kan själva se.

Det är nästan så jag borde skämmas,
be om ursäkt och säga förlåt.
När jag ser dina sorgsna ögon,
men det är inget att göra åt, jag mår bra!

Hoppas ändå att jag kan dela med mig,
en bit av det goda så länge det finns.
Lyssna nu här är nåt jag vill ge dig,
som du har saknat och kanske minns.

Upp och ner som i en berg- och dalbana,
när livet är på topp så mår man bra.
Men rätt vad det är så åker man kana,
ner till ännu en regnig dag.

Äventyret

Så du söker ett äventyr, en het passion där bara hjärtat styr.
Så du drömmer om kärleken, som en flykt ut ur tomheten.
Så du söker ett äventyr, som ska få glöden att sätta fyr,
på resterna av ditt livs ruin, men då behöver du nitroglycerin!

För jag känner dig, du har vuxit fast!
Jag känner dig, du har ett hjärta av plast!
Jag känner dig och jag har hört det förut!
Jag känner dig, känner dig!

Så du önskar att en gång få känna hettan som en följetong,
spränga gränserna som hindrar dig, bara gasa på som i speedway.
Så du önskar att en gång flyga ur sin gamla kokong,
öppna vägen för en snabbvisit, men då behöver du dynamit!

Äventyret du väntar på kan aldrig nå dig i ditt status quo,
om du inte ger dig ut och låter lögnerna få ett slut.
Äventyret du väntar på träffar bara den som har mod att gå.
sin egen våg utan direktion, vad du behöver är en explosion!

Hemåt i natten

Det är natt i Stockholm och mörkret ligger som ett täcke,
över stan som sover och alla människobarn.
Men jag sitter vaken och lyssnar efter ljudet,
från ensamma fotsteg mot en trottoar.

Och röster som ekar upp mellan husens väggar,
tomma, ödsliga rop, skrik och skratt.
Från människor på väg någonstans i mörkret
hemåt, genom en ändlös natt.

Nu har stunden kommit att ta farväl
och lämna den väg jag känner alltför väl.
Och nu först efter alla långa år
kan inget hålla mig tillbaka när jag går.

Och jag går hemåt i natten, hemåt i natten.
Jag går hemåt i natten, i natten.

Regnet faller sakta och slår mot mitt fönster,
en klocka ringer och väcker hela stan.
Då ser jag mig själv på en klippa högt över havet
och jag kastar mig ut, och in i en orkan.

Då vet jag vad det är jag har att göra,
om bara inte himlen var så svart.
Jag måste söka vägen som leder ut ur mörkret
och gå hemåt genom en ändlös natt.

Nu har stunden kommit för mig att gå,
men jag undrar du nånsin kan förstå.
En gång fann jag sanningen hos dig,
nu springer jag för att hitta hem till mig.