Text & musik: Janne Svensson. Alla rättigheter reserverade. C + P Lingostal 2021

Vi måste ses snart
jag saknar dig gamle vän
Tiden går så fort
och nu var det längesen
som vi satt ner och växlade några ord
åt en bit, tog några glas vid samma bord
Vi måste ses snart
jag saknar dig, gamle vän

Vi måste sitta ner
och prata om vilka vi var
och hur vi kom att bli
de vi är i dag
det är suddigt för mig, men du kanske minns
hur vi förlorade varandra och var sanningen finns 
Vi måste sitta ner
och prata om allt, gamle vän

Möt mig på halva vägen
om du tror att vi ännu har
något som håller oss samman
och att vänskapen finns kvar

Vi var vänner för livet, men du fattas mig i dag
När jag blickar tillbaka, finns känslan ännu kvar
från då vi var vänner för livet, 
eller var det bara något vi sa
Vänner för livet, det var du och jag

Vi måste träffas igen        
jag tänker på dig ibland 
och allt vi upplevde
i vårt gemensamma barndomsland
kanske är det bara fåfäng nostalgi
som jag försöker hitta en mening i
men vi måste träffas igen                     
jag tänker på dig, gamle vän

Billy, Lufsen, Matte och jag

Vi var grabbarna som inte kunde vara still
och duckade i bänkarna längst bak
när fröken gav upp och lät oss sitta kvar
var det inte ett straff, nej en smal sak
Vi var grabbarna som levde för rasterna
Och alla bus vi kunde hitta på
När timmarna var slut och läxan passé
Var vägen till centrum inte lång att gå

Det var Billy, Lufsen, Matte och jag
Vi var unga i Vällingby på sextiotalet
Det var Billy, Lufsen, Matte och jag
Vi växte upp tillsammans på sextiotalet 

Vi var grabbarna som vissla i Fontänens salong
i biljetten varje lördagsmatiné
i Rickards skivbar fanns all ny musik
men ingen var rik, det gav oss en idé
Vi var grabbarna som hängde, på Åhléns
På raster och efter skolans slut
Vi gömde under jackan vinyl vi ville ha
Sen spelade vi coola och vandrade ut 

Billy med lång svart, stripig frisyr
Lufsen luktade tobak och potatisfrityr
Matte gilla Hep Stars och Benny Hill
Jag kunde Donovans låtar utantill

Vi var grabbarna som rökte under tunnelbanebron
och gick på Tegelhögens ungdomsgård
alla tjejer skrek på mer, när Annabee-Nox
drog på gitarrerna ett slutackord
Vi var grabbarna som drömde om att spela i band
Gå i boots och låta luggen växa lång 
Jag var tretton när jag fick en gitarr
Fjorton när jag skrev min första sång

Vi var grabbarna som inte tänkte stanna kvar
i Vällingbys förortsparadis
tunnelbanan tog oss, till en vildare värld
men vi visste inte, att det hade ett pris
Vi var grabbarna, som gled ifrån varandra
När drogerna, kom in i våra liv
de oskuldsfulla åren, som mest var en lek
ser jag nu, i ett nytt perspektiv